teamrunsten

Hej!

Jag fick en fråga på FB om jag kunde skriva om min "armhistoria" och jag har funderat ett tag, det är ett känsligt område, att verkligen gå ut med detta helt hållet och skriva HELA historien, inte bara delar som man berättar lite kortfattat till en kompis elr liknande. men här kommer den iaf.

Jag har ju då ett handikapp, måndagen den 16 oktober 2008 så var jag med på en hopplektion på min hyrponny Joyride. En galen, envis och otroligt hoppglad ponny som Verkade älska att bocka av sina ryttare!
Just den lektionen var hon GALEN!! Jag kunde knappt stanna under framriningen men modig som jag var då så hoppade jag bana endå...
Det skulle jag inte ha gjort då på sista sista hindret var hon så stark!! Hon sög tag i hindret och drog!! Jag drog okunnigt tillbaka och hon tvärstannar!
Sen minns jag inte mer... Eller jo, jag minns att jag tänkte på hur jag skulle landa för att göra illa mig så lite som möjligt.. LYCKAT! eller inte! Jag landade rakt på högerarmbågen och det visade sig sen att jag i princip krossade armbågen... 3ben brutna och lite småsplitter överallt... AJ!

Vi åkte in på akuten hos astrid Lindgrens barnsjukhus och de röntgande några gånger och vi insåg att det var något på tok, och självklart hade vi rätt! På med ett gips och sen hem med smärtstillande medecin.

Dagarna gick och på onsdagen ringde de och sa att jag skulle opereras på torsdagen, vi åkte in på torsdag morgon, ingen operation, fick sova över till fredag, ingen operation då heller. De lät oss åka hem och komma tillbaks på måndagen.
Det gjorde vi och då blev det äntligen operationsdags! Då 1 vecka efter att jag bröt den.

Jag låg på uppvakningsavdelningen i nån timme då jag inte tar narkosen så bra.. Vi Sov över till tisdagen och sen gick jag hemma i en vecka, fick komma tillbaks till skolan på måndagen efter och sen flöt allt på som vanligt typ, visst ingen ridning på 2månader... Menmen.

Efter 1månad så fick jag ta av gipset, då var det något som inte stämmde! Jag kunde inte sträcka ut/böja armen som man skulle.

Vi åkte in och ut från AL sjukhuset var och varannan dag för återbesök och tester.. Det var som mitt 2:a hem en tid!

Tillslut bestämdes det att jag skulle göra en mobilisering, de söver ner mig, sträcker ut armen, gipsar och väcker mig igen. Allt gick som det skulle utom att de satte ett för litet gips då armen svullnade upp av "träningsverk," låg på uppvakningsavdelningen i 4,5timmar pga smärtan!!!

Vi fick åka hem men morgonen efter så fick jag ta av det pga att det gjorde så ont! Armen var inte bättre, jag åkte ut och in på AL sjukhuset jätteofta, sjukgymnastik 4 gånger i veckan osv. Det blev bättre men inte bra!

I skolan började det spridas rykten om mig osv. Inget av det som sas var sant men som ni kanske förstår så var det en ganska svår tid för mig, folk pratade bakom ryggen på mig om saker de hade helt fel om, det var riktigt jobbigt ett tag, speciellt när en viss person gick ut med ett rykte som alla verkade tro på och retade mig för osv.

I augusti 2010 bestämdes det att jag skulle få opereras igen, då en stor operation, de skulle lossa underarmen från överarmen och sätta skruvar så vi skulle skruva 1mm per dag tills den blev rak... Det ställdes in då den hade blivit mkt bättre. Men långt ifrån bra!
Specialisten sa att vi lägger ner arbetet med min arm i hopp om att det skulle bli bättre, men det skulle aldrig bli riktigt bra, jag skulle alltid ha ett handikapp, ett stort ful ärr på ena armbågen...
Jag visste inte om jag skulle skratta elr gråta riktigt! Var det bra eller dåligt?!

Tiden gick, jag började vänja mig med mitt handikapp, men ni ska veta att det förstör jävligt mkt för en ibland! Men i somras så började den krångla, jag fick ont när jag red och ansträngde den, skolarbetet drabbades vissa dagar, jag tappade känseln oftare och oftare, blev väldigt trött och mådde allmänt dåligt, fysiskt och psykiskt.
Jag kan inte skriva mer än ett A4 i Sträck, om äns det, därför har jag fått låna en dator på svenskan..

Nu mår jag bättre! :)men vissa dagar är fortfarande jobbiga ibland.

Vi har bokat återbesök för att kolla upp den igen!
Nu i november så har jag vaknat ett x antal gånger under nätterna för att jag inte har någon som helst känsel, kan inte "styra" den, det gör bara ont och känns som att man tar i en kompis arm, en annan persons arm, inte min! och då tappar jag känseln från axeln och nedåt! Skitäckligt!!! Jag är rädd att det ska hända under en skoldag...

Vi får se vad de säger på återbesöket, men det känns inte lovande.

Så nu kanske ni har en liten inblick i hur det är med min arm...

Emma har samma problem med utsträckning/ böjning som jag, men mer vet jag inte ;)

/Frida